Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAN ERSE, FRU BEATA OCH BRUKSFÖRVALTAREN 65
med böjda knän, färdig att stöta. I detsamma
föll fru Beata baklänges och kom med huvudet i
elden. Jan måste släppa kniven för att komma
henne till hjälp. Men om fru Beata kastade sig
i elden med avsikt eller i förskräckelse eller om
det var en olyckshändelse, det vet man icke.
Håret förbrändes och växte icke mera, utan
liknade svart ull. Slutligen föll det av, så att
hjässan blev fullständigt kal. Då var fru Beata
fulare än något troll. Men till lynnet var hon
alltfort densamma, beskäftig och var från arla
till sent, fladdrande in och ut ur Klockebergas
svarta port. Än susade hon fram över laduloftet,
än kretsade hon kring plogarna, än försvann hon
i skogsbrynet och dök upp vid sjöstranden som
en dykand.
Även Jan arbetade som förr och lät intet
förmärkas. Likaså var han alltjämt ohövlig och sur.
Kom fru Beata under middagsrasten eller om
kvällen i hans närhet tog han fram brynstenen
och vässade sin kniv. Så kunde hon se, var hon
hade honom.
På försommaren dog bruksförvaltarens hustru
i barnsäng. Fru Beata gick till Björkenäs och
kom om aftonen tillbaka bärande på ett litet
knyte. Då och då stack hon trynet ned i knytet,
så att folk som mötte henne, trodde att hon gick
och åt på matsäck. Men i knytet hade hon
bruksförvaltarens barn. Från den stunden måste Jan
ensam leda arbetet. Barnet var klent av födseln
5. — Komedier i Bergslagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
