Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAN ERSE, FRU BEATA OCH BRUKSFÖRVALTAREN 85
styrka, och när Jan vek undan, följde han efter.
De krängde fram och tillbaka bland bönderna,
som om de lekt leken att väva vadmal. Men
plötsligt tvärstannade Jan så att de kommo att
stå tätt intill varandra. Han såg bruksherrn rakt
in i ögonen och sade:
"Nog kan jag följa er på resan till Hoby.
Men då ska I veta, att 1 icke kommen därifrån
med livet. Nu är det sagt."
Bönderna ryckte Jan i rocken. Bruksherrn
blinkade som för skarpt ljus och mungiporna
ryckte och skälvde.
"Det vet jag," sade han, "att Jan aktar mig
som fan själv. Men vad kommer det mig vid?
Jag behöver en duktig karl, och han får väl
handla efter samvete. Kom så ska vi tumma."
Jan räckte fram tummen i det han än en gång
bedyrade, att bruksherrn icke skulle komma från
den resan med livet. Men nu brast Jörgen i
skratt, och bönderna trodde, att alltsamman varit
ett skämt.
Sista söndagen i Trefaldighet sände Siedel
bud till Jan, att han skulle hålla sig redo. Jan
gjorde så. Men resan uppskjöts vecka efter
vecka. Jan blev under tiden allt dystrare och
oroligare. Nattsömnen förstördes. Han vandrade
av och an på Lerberget. Ibland sprungo vargarna
efter honom, men han aktade dem icke och de
voro för få att våga sig på den stora människan.
Jan plågades nu mer än någonsin av den gärning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
