Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
KOMEDIER I BERGSLAGEN
rnin, och Hilleborn stannade i hans ägo. Men
Siedel måste snart nog sälja smaragden.
Vännerna stannade på Hilleborn tills att
Ek-marcken kom med besked från Klockeberga. Där
var allt tyst och stilla och liknade mer ett
sorgehus än en bröllopsgård. Siedel sporde:
"Lever den gamla?" —
Betjänten svarade, att fru Beata ännu var i
livet fast eländigt svag. Ahlrothen såg till gården,
själv lämnade hon aldrig sin kammare.
"Tant mieu, mes amisl" skrek Jörgen och
klappade i händerna. "Det hade väl eljest blivit
eder svårt att hålla inne med vädret vid den
anblicken. Ett monstrum i ett curisosité-cabinett är
skönt i jämförelse. Därtill mindre styvsint. En
avant! Vägen är klar."
Den svarta porten på Klockeberga var stängd
med lås, ingen besvarade klappningen, i fönstren
syntes varken man eller kvinna. De sex
vännerna satte skuldrorna till och sprängde porten.
Då blev det ett brak, som om muren fallit, men
det visade sig, att en hop bråte ställts framför
porten och i fallet vållat bullret. Jörgen Siedel
sprang uppför trapporna genom rum och salar.
Han öppnade alla skåp, alla kistor, alla gömmen.
Han plockade fram kärl och fat, kannor, stop,
bägare, allt av ädel metall. Det syntes, att talet
om Klockeberga rikedom varit så sant som Guds
ord i kyrkan en påskdagsmorgon.
Också råkade Siedel i stor hänryckning. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
