Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARON I RYGLINGE OCH DESS SÖNER 139
domaren gick då dit och frågade, varför han
grävde en så djup grop bland buskarna. Olof
tycktes förvirrad, svarade icke men skyndade att
skotta igen gropen.
Frampå hösten flyttade häradsdomaren in i
det nybyggda huset. Olof stannade ensam i
flygeln. Han ville icke ha Klara hos sig. Man
såg honom litet och hörde honom mindre. En
vintermorgon var han försvunnen och återfanns
icke under den veckan. Men om söndagen
upptäckte kyrkfolket, att den lille tagits ur graven.
Vart Olof fört honom blev aldrig bekant. Han
kom väl igen, men kunde icke förmås att
bekänna. Han sade endast, att det varit för kyligt
på kyrkogården.
Olof levde länge, men blev aldrig helbrägda
till förståndet. Däremot tog kroppen till i hälsa,
och han var en förträffelig arbetare med såg och
yxa. Satte man däremot en spade i hans hand,
gick han genast avsides, grävde gropar och sökte
i mullen. För häradsdomaren var det svårt att
se bäste sonen så litet värd. Han släppte allt
ur händerna och levde några år på undantag.
Slutligen dog han samma år som gamle far Erik
men två månader före denne.
Arons äldste son Jan återvände oskadd från
kriget och övertog gården. Han kallades allmänt
Jan Erse och icke Aronsson, som det bort heta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
