Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARON I RYGLINGE OCH DESS SÖNER 141
obekvämast. Jörgen tog emot, men blev
ingalunda nöjd. Han visste, att Jan hade ett svårt
lynne. Gång på gång sökte han reta honom att
förgå sig. Jan vände ryggen till.
Vid Knutsmässoinarknad var det dock nära,
att Jörgen nått sitt mål. På societetsvinden i
staden voro en hoper bergslagsfolk och stadsbor
församlade. Där dracks flitigt, och fruntimren
hade redan gjort uppbrott. Då begynte Jörgen
tala om en gård i Bergslagen, där det alltid fanns
något underligt att iakttaga. Än såg man den
ringe bergsmannen uppföra en manbyggnad, som
kunnat anstå ett herresäte, om den icke varit så
sne och vinn, än såg man honom äta ur ho som
grisen. Besynnerligast var dock att i våra dagar
se tvenne bröder samsas till hälften bruk, varvid
sämjan tycktes förslå icke blott för gården utan
ock för hustrun.
Under det att han ordade om detta, makade
han sig allt närmre Jan. Han såg, hur
bergsmannen krummade sig under hånet och den
allmänna nyfikenheten. Denna gången härdar han
icke ut, tänkte Jörgen, och kommer han väl fast
för övervåld, skall jag nog bruka tiden och spela
honom Tanningen ur händerna.
Bäst han räknade så slugt, fick han ett slag
över munnen, och strax, därpå ett över pannan.
Han tyckte nog, att bergsmannen slog dåligt,
men raglade jämrande baklänges och skrek, att
Jan Erse ville taga hans liv. Han kastade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
