Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARON I RYGLINGE OCH DESS SÖNER 145
När Jan gick på timmerhugge i
Tanninge-skogen hände det, att han stötte samman med
Wästerådagubben. Det hymlades länge med
bössan, men Jan fick fram den och var den
förbruten, om icke Wästerådarn kunde giva giltiga
skäl, varför han jagade på Ryglinge ägor.
Gubben var icke sen, han dukade upp åtskilligt.
Slutligen berättade han, hur han drivit en
björnhona ända från Hobyskogarna ned till
Tan-ningen. Hon var dräktig och skulle snart föda,
varför gubben vallat henne så varligt, och hade
han föst henne framför sig i två veckors tid.
Nu skulle hon få leva tills att hon framfött och
diat upp ungarna, sedan skulle han skjuta modern
och sälja ungarna till patron på Klockeberga,
som upprättat en björngård. Jan trodde litet på
sagan men lät gubben löpa.
Någon tid efteråt kom en av
Wästeråda-pojkarna ned till Ryglinge och försökte tubba
Hanna att lämna tjänsten. Han påstod, att hon
var hans fästekvinna. Jan fick den nyheten, då
han kom hem om kvällen. Mor Klara kunde icke
förstå, att han skulle taga det så illa. Han ville
gå till Wästeråda för att utrota hela tattarynglet.
Mor lyckades väl hålla honom tillbaka, men
från den stunden blev han obändig och tvär.
Mot Hanna så brydsk, att hon knappt vågade
lämna mjölkekammaren, då husbond var på
gården.
Emellertid blev det snart känt, att Wäster-
10. — Komedier i Bergslagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
