Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
KOMEDIER I BERGSLAGEN
Eller knuffat till mig. Det är alldeles säkert, att
jag är Gunhilds trolovade.
Det blev skördefest, och mor gjorde lekar.
Mor sade: "Nu ska vi fria på narri." Men
Jörgen gick avsides.
Vill Jörgen inte fria på narri? Nej, Jörgen
ville icke.
"Till mig?" frågade Gunhild. "Vill inte
Jörgen fria till mig?"
"Allra sist!" Han skrattade åt henne, att hon
kunde vara så dum. Efteråt blev han betänksam.
Han ropade till henne från häggen, som icke
längre blommade. Hon kom ej. Om kvällen red
han till Hilleborn, där majoren stjälpt av sina
barn ur första giftet. Där fanns Elise, där fanns
Vendela, där fanns Harald och Henrik. Där
fanns också kommerserådet Bourmaisters barn,
Albrecht och Monica. Där fanns Gunhild.
De sutto alla sju kring runda bordet vid
öl-supan. Gunhild var husmodern, som delade
brödet och soveln. Hon bjöd Jörgen, och han
måtte sitta länge vid ölsupan, som icke smakade
honom väl. Senare kom han till tals med henne
i ensamhet.
Han frågade, om det icke vore skam att fria
på narri? Eftersom de voro trolovade.
"Å kors!" sade Gunhild. Och Jörgen förstod
nu, att han ridit ut i ogjort väder. Han ville
vända. Men Gunhild tog honom fast.
"Det säger jag åt dig, Jörgen, och det säger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
