Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÖRGEN SIEDELS BREV
161
raden? En ärta är en ärta, far är far, Jörgen
är Jörgen.
Han sköt undan revorna och stack fram
huvudet.
"Mor, säg, har ärtorna namn?"
"Tyst, nu!" sade modern.
"Ja men om! mor — om de hade. Om den
ena ärtan hette Jörgen, skulle då alla andra ärtor
heta Jörgen?
"Det får du fråga farfar," skrattade mor.
"Det är nog bara farfar, som har reda på den
saken."
Jörgen brast i gråt. Han visste rätt väl, att
farfar var tokig. Och att han således aldrig skulle
få klart besked.
Far vågade han icke fråga. Mors skratt kunde
nog vara försmädligt, men fars var ohyggligt.
Det lät som om lungor och måge råkat i kokning,
svällt, pöst, vältrat över. Och det tog aldrig slut.
Mor var också skrattlysten, Arvid flinade. Jörgen
var den, som skrattade minst. Och en lång tid
trodde han, att det var den sorgsne Jörgen
Siedel, som kommit på hans lott. Han gick väl
ett halvår utan att draga på munnen.
Men även den beräkningen slog slint.
Far tog honom med sig på morkullejakt. De
gingo öster om Lerberget. Arvid var också med.
Far ville inte stå stilla i passet. Han hade fått
något i tankarna och trampade av och an. "Stå
11. — Komedier i Bergslagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
