Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÖRGEN SIEDELS BREV
165
hans fänad, efter hans kvinnor och döttrar. Han
säger:
"Av djävla ägg plär det komma djävla
ungar."
"Å hut!" säger Siedel. "Hut, redlige
bergsman! Släpp mig in! Gå ur vägen!"
Den höga, vita pannan sjunker som en
silverskära i mörkt vatten. Far tränger sig in, på
sned, pustande, strykande framför sig med feta
händer, som smeka, treva och forska.
Gossarna driva omkring på gården. Arvid
säger: "Vi ska skjuta sparvar åt
Ryglinge-gubben. Så blir han glad." Men sparvarna sova.
Det är sent nog för att tända lampan i
storstugan. Jörgen listar sig fram till fönstret. Han
vill icke, att Arvid skall vara med.
Jörgen Siedel sitter redan vid bordet i
högsätet. Stånkan står framför honom, kaggen
bredvid. Än dricker han, än ligger han halvvägs över
bordet med huvudet på sned och tårar i ögonen,
än drar han bergsmannen i skägget och skrattar.
Jörgen vet, vad han säger. "Ärlige bergsman,
redlige granne!" Han lägger papper på bordet.
Bergsmannen stiger upp och går in i ett annat
rum.
Då rätar han på sig, Jörgen Siedel, den
äldre, den tjocke, rätar ut sig till sin fulla längd,
sträcker på halsen, spärrar upp ögonen och
sjunker sakta ihop, så att magen sväller upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
