Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÖRGEN SIEDELS BREV
167
"Det vet jag inte."
"Jo, det vet du. Han vill ta gruvan från Jan
Erse. Han visar mutbrev från bergmästaren för
att skrämma. Nog vet du det, om du eljest är
Siedels son?"
"Ja, jag vet," säger Jörgen.
"Och när Jan Erse är full, skall han ragla
hit ut för att ta mig om livet. Nog vet du väl
det?"
"Är du dottern?"
"Nej, jag är inte dottern och inte hustrun.
Hustrun är sjuk. Jag är en piga. Och när Jan
Erse ligger under bordet, kommer bergmästaren
med kontraktet."
"Gör han?"
"Det vet du, att han gör? Är du inte Jörgen
Siedel du också? Tyst, nu reser han på sig. Vet
du, vad som nu ska ske?"
"Vänta," säger Jörgen och lägger handen
över ögonen. "Jo, jag vet. Nu stiga de ut på
gården för att taga livtag."
"Inte riktigt. Här finns en sten, som skall
lyftas. Eljest har du rätt. Kan du se, att Jan
Erse är röd i pannan? Då är det stenen, som
ska lyftas."
Dörren far upp för en spark. Först kommer
Jan Erse. Han går med långa steg fram till
stenen, böjer sig varligt, trevar med händerna i
jordkanten, sluter armarna kring stenen och
lyfter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
