Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
KOMEDIER I BERGSLAGEN
min bössa. Den ligger i stugan. Gå upp till bron
och lossa ett skott i luften. Var flink, min gosse."
"Vet du, vad som nu skall ske?" viskar
flickan. Jörgen nickar. Det är första gången
han följer far på storjakt. Icke heller har någon
sagt honom, vad som nu skall ske. Men han vet
det lika väl, som om han själv vore jägaren.
"Jag vet," säger han. "Nu kommer Rygell."
I halvdunklet ser han Arvid stiga upp på
bron. Han är liten och spenslig, lyfter bössan
med båda händerna rakt upp över sitt huvud. En
svag låga slår upp och brister i mörkret.
Och båda gubbarna börja tala.
"Lurar du mig nu?" säger Jan Erse.
"För-döme dig, Jörgen, fördöme dig, räv, om du lurar
mig!"
Siedel säger:
"Vad får jag? Pengar känner jag inte till.
Pengar får jag av andra. Jag har dem en stund
i hand. Ärlige bergsman, jag är en hejduk, som
sändes hit och dit. Jag är ett redskap, som sättes
i jorden. Jag vet icke vem som nyttjar mig. Det
kvittar. Jag spränger, hugger, flottar. Det gjorde
far, det gjorde farfar. Gå vart du vill, granne,
stanna vid största varphögen och fråga. Jörgen
Siedel! Jag eller far, eller farfar. Ni andra!
Varpen skall siktas, varpen skall tvättas! Som
käringar leta efter bär, så handskas ni med
malmen. Spara! Spara skogen! Spara malmen!
Nej, det liker mig inte, granne." —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
