Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
KOMEDIER I BERGSLAGEN
nickar förstående, Rygell, och hur han därpå
böjer sig ned och trycker far tillbaka i stolen.
"Vi ska dricka — vi gamla —" säger han.
Jörgen Siedel stöter ut från husknuten. Han
vet mycket väl, vad han skall göra. Men han vet
icke säkert, om det är han —
Han går rakt fram till marmorbordet, sätter
sig till hälften, kastar upp ena benet, nickar och
småler mot dem, som stirra på honom.
Han säger:
"Förlåt om jag stör herrarna. Kanske det är
meningen att hålla Jörgen Siedel utanför den här
affären?"
Därmed hade Jörgen Siedel kommit på sin
plats, en ärta i skidan, en Jörgen bredvid far,
bredvid farfar, farfarsfar. Varje morgon red
han till sitt arbete. När han återvände, granskade
han först dukningen, såg efter att Monicas kuvert
var vid bordsändan, hans eget till vänster, Arvids
till höger. Far åt i matsalen i övre våningen,
farfar på sitt rum. Farfar tålde icke far, far
tålde icke Jörgen.
"Jaså," brukade han säga. "Jag är slut nu.
Tjocke Jörgen är slut nu? Kantänka!
Kantänka!"
Han skickade Rygell till gruvan för att
spionera. Jörgen hade redan från början gjort
upp en plan för brytningen. Han utförde den
på papperet in i minsta detalj. Och det var nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
