Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÖRGEN SIEDELS BREV
201
sera — lufta er, heter det. Jag är trött, jag står
här och ser på."
Men Monica tog honom under armen, och
han måste således följa för att icke väcka
pinsamt uppseende. Just det, pinsamt. Nu hörde
han bergsmannens ord — de tunga orden — och
förstod dem.
"Jag slår dig inte, Jörgen Siedel. Gud slår
tyngre än jag."
I sanning tunga ord.
Han lyfte armen över huvudet.
"Monica, du, när jag går ute, under bar
himmel, så är det något som skuggar över mig.
Det är svart här ovantill över ögonen."
"Det är gruvan," säger Monica, "du är för
mycket i gruvan, i mörkret."
"Alldeles riktigt, Monica. Det är som om jag
ständigt skulle hålla på att stiga in i en tunnel.
Alldeles riktigt. Men något tröttsamt,
förstår du."
En morgon kommo alla människorna i
vagnar. Jörgen red före dem. Och där var
mycket riktigt gruvan. De stego i korgarna.
Jörgen beskrev allting för dem, förklarade hela
planen. Han mindes allt, stort och smått. Han
såg också, att arbetet var illa utfört, ingenting
värt. Brytningen skulle icke kunna pågå en
månad utan ras.
Han tillät sig denna lilla elakhet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
