- Project Runeberg -  Blå Blommor /
2

(1907) [MARC] [MARC] Author: Hjalmar Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skamligt att gå omkring och gräla öfver gubben. Och
så ville han se honom dö. Han var åtta år och
hade ännu icke sett någon död. Men han hade
grubblat länge, visst flera år, öfver döden. Och
nu skulle han få se.

Han lämnade icke gubbens bädd, han var en
trogen vaktare. För öfrigt den ende sjukvaktare,
där fanns; de andra hade icke tid. Visserligen satt
ju Lostmans hustru hela dagen vid hans hufvudgärd.
Men hon såg icke och hörde icke och var
dessutom inte riktigt klok. Och när hon icke åt
eller drack eller i öfrigt skötte sin kropp, var
hon stilla som en sten. Så af henne hade
Lostman hvarken glädje eller sorg.

Ragnar skötte således sin gamle vän, och
han gjorde sig all upptänklig möda. Han ansåg,
att Lostman borde ha allt, hvad han önskade sig.
Och detta icke på grund af Lostmans förtjänster
i lifvet, utan därför att han skulle dö, att han
hade så få dagar kvar. Det var Ragnars orubbliga
mening, och ingen vågade bestrida den, ingen
lade hinder i vägen. Endast Lostman själf som
aldrig önskade sig något.

Han ville vara i fred, det var hvad han ville.

Ragnar gissade, han gissade och gissade; men
då alla hans gissningar slogo fel, blef han tyst
och förstämd och litet stött. Han satt på
sängkanten och stirrade på den sjukes ansikte, på
huden, som var svartporig, brun och stel och
glänste af svett. Han såg på de stora slappa
läpparna, som drogos ut och in af andedräkten.
Och på mungiporna, som fallit ned och skälfde.
Gossen böjde sig fram och såg. Det ser ut, som
om han hade ätit blåbär, tänkte han.

Den sjukes andhämtning oroade honom. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:01:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bhblablom/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free