Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gärna rädda mig själf och gossen. Resten bryr
jag mig inte om. Men mig själf och gossen. Det
skulle jag vilja. Eller hur?»
Plötsligt högg han gubben i armen och
tryckte hårdt,
»Tala nu din gamla best!»
Men lika hastigt släppte han sitt tag. Han
reste sig långsamt och gick mot dörren. I dörren
stod Ragnar.
»Pappa?
Pappa, får jag komma nu?»
»Ja.»
»Pappa, är det sant att Lostman kan sätta
pappa pä häktet, när han vill? För det sa han.
Inte är det sant?»
»Nej det är icke sant.»
»Ser Lostman det!»
Bengt svängde om; han gick förbi sängen
bort till gumman, den döfva och blinda, som satt
dold bakom sänggafveln. Hon kände, att han
var där, och sköt ihop skuldrorna, så att ryggen
blef kullrig, sträckte fram hufvudet och murrade.
Han gned henne öfver ryggen.
»Tänk, det har tycker hon om», skrattade han.
»Pappa, Sven vill inte plocka blommorna åt
mig. För han är rädd att väta ned sig.»
»Sven är förståndig; Sven har nya skor.»
»Ja men det har inte jag.»
»Du ska få.»
»Har pappa pengar då? Tänk! Ja men jag
skulle ge blommorna åt Lostman. De är så vackra
så. Men Lostman vill rakt inte ha dem.»
»Nå då så.»
»Ja men jag tror nog, han vill ändå.»
»Puh, här kan jag inte vara längre.» Han
gaf gumman en afskedsdunk och skyndade ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
