Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
»Han ska göra godt. Han ska hjälpa gamla
människor, som ingenting orka, och barn, som
ingenting kan —»
Bengt föll in hastigt och kort:
»Hvadå? Med hva dä? Med att plocka
blå blommor?»
Ingrid teg men rodnade så djupt, att öven
smittades. A en sån snäsa, hon fick, tänkte
Frida, Bengt kan vara bra, när han vill.
Emellertid kände hon, att hon icke borde visa Sven
sin tillfredsställelse.
»Att inte Bengt har ätit än!» sade hon. »Vi
andra ha slutat för längesen.»
Han rörde omkring bland fiskbitarna och
reste sig. Han skulle söka skugga bakom
kvarnkammaren. Och så ville han tala med Sven.
Sven ville hellre tala med Ingrid men följde.
»Sätt dig!
»Vi måste göra oss reda för, hur vi har
det, och livad vi möjligen kan göra åt saken.»
Javisst, det måste de. Sven stramade upp
sig som en soldat inför sitt befäl.
»Nej, sätt dig!
Tänker du gifta dig med Ingrid?»
Frågan kom tämligen oväntad och
besvarades endast af en pannryckning och en förskräckt
blinkning.
»Jag är den enda släkting, hon har, och
måste följaktligen ta hand om henne. Men två
och antagligen ännu fler har jag inte lust att dras
med. Det förstår du. Det kan vara tungt nog
ändå.»
Sven blef förnärmad, Log en förnärmad min,
och mötte modigt de grå ögonens glittrande,
småleende blick.
DIA blommor. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
