Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2(>
jorden och hällde välten pil, sn att blommorna
fick det riktigt bra.
Och vet Lostman liva?»
Tydligen icke.
».lo då blef blommorna hela och fina och
vackra igen, Och ingen kunde någonsin trampa
på dem förstås.
Jaha!»
Ett tungt, tassande ljud förmådde Ragnar
att vända på hufvudet; gumman hade rest sig
från sin bänk och ströfvade omkring i rummet.
Hon smög sig kring väggarna lik en försiktig
men vetgirig råtta, hon strök med händerna öfver
allt, hvad hon fann, och hufvudet förde hon
långsamt af och an, ängsligt, nosande undersökande,
rädd att stöta mot osedda hinder.
Ragnar visste, att det betydde olycka, när
Lostmans hustru gick; hon hade gått samma kväll
hästen dog af kolik, hon hade gått dagen före
branden. Och nu gick hon igen. Hvad skulle
nu ske? Om Ragnar bara kunde få henne att
sätta sig! Han ville försöka.
Men i detsamma greps han bakifrån af den
sjuke, som drog sig upp, stödjande sig på hans
axlar. Gossen kände det gamla fuktiga ocli
brännande hufvudet tryckas mot sin kind; han ryckte
till men gjorde icke något försök att komma lös.
»Ser du henne? Ser du henne?" hviskade
gubben. »Nu går hon! Nu får de se!»
Ragnar morskade upp sig.
»Släpp mig! Jag ska sätta henne, jag.»
»Du låter bli! Hon får gå, hon får gå!»
Hon gick med allt hastigare steg, hon
snurrade rundt med händerna lyfta och med näsan
i vädret, hon for från den ena väggen till den
andra, trippande, hastigt, oroligt. Hon dansade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
