Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
»Ja.»
»Du ska hjälpa mig med tvätten. Att du
inte minns det.»
»Det hinner ni med sedan. Förrästen är det
iute så kinkigt med den saken. Kom nu!
Och han tog henne i armen; men hon tvekade.
Frida högg in med skarpa vapen.
»Att Ingrid ska vara så otacksam! Bara
Bengt är utom hörhåll, så vill hon inte göra
någonting för honom.»
»Det vill jag visst.»
»Förrästen kan Bengt byka sitt linne själf.»
»Och Svens också, tycks det!»
»Hva menar du med det?»
Det där plötsliga du’et kom som en
liård-liändt smekning; det gaf henne denna lilla
svaghet i knäna, som kvinnor älska och som påminner
dem om ungdom.
»Hva du är elak!» sade hon.
Men Ingrid sade:
»Jag är inte otacksam; jag vill visst inte
vara otacksam. Det är inte sant.»
Hela dagen hade Sven gått i en förskräcklig
ängslan, väntande på det grufliga länsmansbesöket,
som till sist tagit en så förunderligt lycklig
vändning. För honom. Och nu ville han rista af sig
denna otäcka rädsla, skaka pälsen.
»Otacksam? Nej hör nu! Ar det kanske
meningen, att man ska vara tacksam mot den
där? Hva har han gjort mig för godt? Jag
orkar inte höra’t! Han tog mig från mina
föräldrar; han fullkomligt stal mig. Skulle ta hand
om min uppfostran, gubevars. Skön uppfostran!
Dräng åt honom blef jag. Fick gå den därs
ärenden och stå på tå. Lyda’n som gudfader. Det
lärde han mig; ingenting annat. Och ska jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
