Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke ett enda ord om Ingrid. Jag vill inte liöra
någonting om henne.»
Men hans tunga händer på hennes axlar
gjorde en underbar verkan. Hon hatade de där
hårda näfvarna, som skrämt henne, somi hållit
henne i skrufstäd. Hon hatade, sä att hon glömde
rädslan.
»Släpp mig!» tjöt hon till.
Han släppte.
»Jag bryr mig inte om det där gemena sttycket,
det där aset! Jag har alltid afskytt henne. Usch!
Men du förstås! — Men det retar mig. att hon
skall släpa omkring med pojken i skogen! Det
retar mig, att hon skall få förstöra en lnygglig
gosse. —»
»Du vet inte hva du säger, du vet inte, hva
du säger! Kan du inte tiga.»
»Det retar mig, att de ska bola i skogen!
Att de ska vara som djur! Usch! Usch!
Hon föll i gråt; hon skakade och måste
gripa tag i sängen, som bar den döende kroppen.
Hon brände och skalf, som om hon känt de
smekningar, som hon fördömde.
Han såg på henne; han kunde icke gråta,
icke skratta, icke hjälpa. Allt ondt, bau gett
henne, kom igen i denna gränslösa vidriga vånda.
Kvinnan, som ban befläckat under långa,
kärleks-lösa tider, sprang fram i sin smutsiga klädnad.
En tioårig kärlekshistoria, hade han ljugit ihop
för henne, tio års falska smekningar gaf hon igen
i denna onda gråt, i denna krampaktiga vrede
öfver en kärlek, som växte vild i skogen.
Han hade brutit, och han kunde icke hela.
»Frida, gråt nu inte. Hva ska det tjäna till.
Det där — det där, det angår ju inte oss. — »
Han var trött, orkade ingenting göra, ingenting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
