Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon blef icke kvitt sin rädsla.
»Bengt du, hör du inte, hva jag säger? Det
liar aldrig varit något mellan mig och Sven. Att
du inte hör! Bara jag får ha min gosse, så är
jag nöjd. Du får iute ta honom ifrån mig.
— Hör du!»
Han gjorde ett afbrott i sin tankegång,
mödosamt.
»Jag hör. Du behöfver inte vara"rädd.»
Sen knöt han åter ihop.
»Då säger hon åt mig, att hennes vän inte
kan göra någonting ondt. Det är vackert att säga
sådant i god tro. Det är för vackert för oss,
gamla människor. Det är otäckt.
Ocli så kom den där gamle räfven och
började jaga på min mark. Det retade mig; den
där roflystna gamla räfven. Då slet jag gillret
kring pojken; gick själf i fällan. Glömde allt.
Jag stod inte lit; jag är inte klok.»
Hon gick bort till honom. Så stillsam, så
undergifven, att det slog honom. Någonting hade
förändrats, hade skurits bort, blödt bort.
»Bengt», sade hon. »Lofva att du inte
skiljer mig från gossen. Så är jag nöjd.»
»Kära, skulle jag göra dig så ondt? Och
gossen? Jag har aldrig gjort er något godt,
aldrig. Men jag vill inte göra er ondt.»
Hon gaf honom en smekning, den första goda
smekning hon gifvit honom.
»Det är så bra för mig att ha gossen», sade
hon. »Det är så bra för oss. Säg! Vi är ju
gamla människor nu. Säg!»
»Ja.»
De hade slutat.
Bengt såg på de tre ljusen, som brunno sida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
