Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(»3
gned han sina ögon men fick icke bort imman.
Då gick ban på känn.
Gick bort till kroppen, som läg utsträckt i
mossan.
VII.
»Ingrid! Ingrid!»
Hon rörde sig icke.
»Ingrid! Barn, hör!»
Han vågade icke ta i henne; han vågade
icke komma henne för nära. Men att se henne
ligga där utsträckt, orörlig, slapp, mjuk, det gjorde
honom tokig.
»Slyna!» röt han.
Nej, nej, han fick icke tala ondt till henne.
Det bättrade icke. Nej, han måste hjälpa henne.
Det var ju därför, han hade kommit ; det var
därför, han sprungit —
Kanske hon var sanslös! Han föll på knä
bredvid henne och böjde sig fram öfver hennes
hufvud, lian frös om ryggen, men ansiktet blef
så svidande hett, som om han fört det till en
låga.
Hennes ögon voro vidöppna; det såg ut, som
hade hon betraktat stjärnorna. Men hon märkte
icke, att stjärnorna skymdes af hans skäggiga
ansikte; hon gjorde icke en min; hennes ögon
behöllo sitt uttryck och sitt skimmer.
»Ingrid», hviskade han. »Du måste gå
härifrån. Du kan inte stanna här längre; det är kallt.
Hör du! Du måste komma nu. Kom nu!»
»Låt mig stiga upp.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
