Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jo men ska vi inte gå hem?»
Och du lilla blomma i skogen? Ar lu inte
min ilu också? Ar clu inte mitt barn?»
»Se nu är det alldeles ljust.»
»Ocli älskarn har lämnat dig.»
»A Bengt! —»
»Jag tror, du sitter ocli skäms! Att älskarn
har lämnat dig? A käraste käresta, sànl varar
ju inte evigt!
Mon han kommer tillbaka, han tömmer
tillbaka.
Kom!»
Han reste sig och drog upp henne. Hastigt,
så att lion skrek lill och Hämtade.
Vill.
Det plågade honom att höra det första
fågel-kvittret, som började med enstaka, djupa, frågande
läten. Snart fälla de öfver en allesamman ocli
skär sönder en med sina skarpa näbbar.
»Det. låter som 0111 de hade knifsägg i
strupen, de där små odjuren. Fåglarna raenir jag.»
»Nej, tycker Bengt! Och jag tycker, det är
så vackert.»
»Har du inte ondt i liufvut?»
»Nej, tack.»
Det var märkvärdigt.
De gingo sida vid sida. Ingrid var trött och
närmade sig omedvetet till Bengt. Ibland gingo
de så tätt att de stötte ihop; då vek han åt
sidan, hon följde efter och sålunda kom do att gå
nästan i en båglinje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
