Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
03
»Usch!»
»Nå det gjorde luig ingen Ling; jag har alltid
funnit rätt mycket uttryck och förstånd i
grisögon. Och förrästen upplyste och värmde den
lilla solen lika bra som någonsin den stora. Jag
var på det liela taget ytterst belåten; kände mig
obunden och fri, såg ingen människa. Jag var nöjd
och lugn och glad. —Då kom den lilla människan.
»Hvem var det?»
»Ja det vet jag ju inte. Jag minns knappt
hur hon såg ut, En gång lick jag för mig, att
hon liknade Frida; men det tror jag inte, hon
gjorde. Jag har alltid haft en viss svaghet för
att upptäcka likheter. Men dig liknade hon inte.»
»Jag var väl inte född ens?
»Nej. Och för öfrigt har jag aldrig drömt
om dig. — Nå den där lilla varelsen kom gående
på vägen och stannade naturligtvis hos mig. »Hva
tänker du på?» frågade hon. Jag tänkte
verkligen inte på någonting, inte på någonting särskildt.
Jag gladde mig öfver, att jag hade det så bra;
det var alltsamman. Men jag blygdes att tillstå
det. Jag letade bland mina gårdagstankar och
tog (len första, jag fick fatt på. »Jag tänker på
Jesu hvita hand», sade jag.
»Jag tror, hon förstod, att jag ljög. Men det
bedröfvade henne tydligen icke; snarare tvärtom.
Hon satte sina pekfingrar som horn öfver pannan,
böjde fram hufvudet ocli tryckte fingerspetsarna
mot mina ögon. Jag måste naturligtvis blunda.
»Hva ser du nu?» Ingenting, bekände jag. Da
slog hon armarna kring min hals. »Ser du inte
mig?» — Jo visst såg jag. Jag lyfte upp henne
och bar henne därifrån. Framåt vägen.»
»Va — var det inte tungt?»
»Nej, hon var ju liten som ett fem sex års
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
