Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
»O liva mina ben är stela; de sofver.»
Han flämtade.
»Jag tror aldrig, jag skalle kunna strypa en
människa. Jag råkade ta henne i halsen. Det
kändes så otäckt, när hon svalde. — Ja, nu står
liou i alla fall, nu ska vi väl få henne med oss.
llall henne under andra armen, du!>
»Tyst, var stilla ett tag!»
Nå? — Hva är det ? Hva hör du? Klockor?»
»Nej, jag tyckte det var någon, som gick.»
»Här? Så här dags? Hvem skulle det vara?»
Hon svarade icke. De tog gumman under
hvar sin arm och ledde henne låugsamt framåt.
Bengt gaf henne då och då en k nu lf i ryggen
för att skynda på. Men knuffarna hade vanligen
motsatt verkan. Så stannade Ingrid, lyssnade,
vände sig hastigt om och ropade:
»Sven! Sven!»
»Ser du honom?»
»Nej men jag tyckte, jag hörde.»
»Sven!»
»Låt bli att skrika! Vi hjälper oss själfva.»
Ingrid hade icke ropat för att få hjälp; hon
hou hade haft belt andra tankar. Nu blef lion
förlägen och surmuleu och föresatte sig att icke
säga ett ord uuder vägen. Bengt tycktes ha
fattat samma beslut, De släpade sig fram, tungt
och tyst soui ett sorgetåg. Eller som tre bliuda,
som frukta för hvarje steg. Tre blinda och stumma.
Men så sade Bengt.
»Nu är det slut med mig.»
Hon missförstod och hon glömde sin föresats.
»Ja nu kunde Sven ha varit bra att ha.»
Han släppte sitt tag och stannade.
»Hva menar du?»
»Jag menar, att han kunnat hjälpa oss, förstås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
