Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
»Ja det är ju galet, det. Mon hvem ska
egentligen ta vård om de där otingen? Och
aflifva dem?»
Den lille rätade på sig; han hade väntat
draget och skulle spela ut sin trumf.
»Läkarna.»
Bengt blef icke öfverväldigad.
»Såå. Ni vill göra läkarna till domare och
fångvaktare och läns — och skarprättare? Det var
inte vidare trefligt för dem det.»
>Nej ni! .Tag vill göra domare ocli
fångvaktare och skarprättare till läkare. Det vill jag.»
»Herrn har stora fordringar.»
»Ja ni! Det har jag.»
»Nå. Och hvad vill ni vinna med allt det
där?
»Jag vill ha bort skammen.»
»Vill ni ha bort skammen?»
»Jag vill, att alla sjuka — det vill säga:
alla obotliga, dödsdömda; ni förstår ju, att det är
dem, jag menar? Att alla sjuka ska dö utan
skam. Icke blott de kroppsligt sjuka, som nu.
»Och det vill jag, därför att skam är en
olycka. Ohygglig! När en människa liar skam
inför en annan, så är det en olycka inte blott för
henne utan äfven för den andre. Förstår ni?»
»Ånej, det vill jag inte påstå, jag gör.»
»Ser ni! Ser ni!» triumferade ban. »Ni
förstår inte ett dyft af allt det där. Men det gör jag.»
»Ni är lustig, ni — Är det om det där, ni
tänker hålla föredrag?»
Den lille spratt till och stirrade häpen och
förskräckt på Bengt.
»Nä, nä, nej! Hur kan ni tro? Det där är
ju mina egna stackars funderingar. En plågad
människas fåfänga tankar. Inte törs jag utbreda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
