Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
icke förstöra. Så prässade lian myllan kring den,
stadigt och mjukt,
»Se så där ja. Det är bra. Nil gjorde jag
precis som manneu i sagan. Minns du?
»Hvilken saga?»
»Att du inte minns, pappa! Mannen, som
planterade de blå blommorna på den lilla ön i
forsen. Minns du inte? Det var ju du, som
berättade det för mig.»
»En saga, som jag berättade, när du var
liten? Den har jag glömt.»
»Jag hade också glömt den. Men för en tid
son berättade Ingrid en dröm, du haft. Då dök
sagan upp. Drömmen minns du, säg?»
»Berättade Ingrid? —»
Ragnar reste sig och slog af sig jorden.
>Se så vacker den är! Den liknar en hvit
dufva.»
»Den liknar en hvit dufva», upprepade Bengt.
Men hau såg den icke. Det skymde för ögonen,
och hjärtat dunkade.
»Brukar Ingrid berätta om mig? Om den
tiden?» frågade han.
»Om den tiden? Nej. Hvarför skulle hon
göra det? Jag var ju själf med på den tiden. A
du tror, att jag är yngre, än hva jag är, du
pappa! Jag minns ganska långt tillbaka.
»Men drömmen hade jag inte hört förut. Ja
drömmar kan ju vara så konstiga. Jag har nog
haft konstigare än så. Men det var någonting
särskildt, som förvånade mig. Säg! Du har ju
aldrig trott på gud, pappa? Aldrig? Nå men
hvarför drömde du då om honom? Jag tror på
gud jag. Men jag drömmer aldrig om honom.
Det tycker jag, är orättvist», smålog han.
Bengt såg hans leende. Och log på samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
