Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
V.
Hon gic.k in till Bengt.
»Hvarför hindrade du honom?» frågade han.
»Ragnar sir sjuk; det ser jag på hans ögou.»
Hvita flingor hopades vid fönsterrutans nedre
kant, hopades till en bergskedja med kammar,
som växte till spetsar. Och föllo_ samman.
»När tänker Bengt resa?»
»I morgon tänkte jag; om jag kan. Jag har visst
förkylt mig på körgårn. Eller kanske på hitresan.»
»Bengt borde aldrig kommit hit.»
Stora, tunga flingor drefvos mot rutan, fastnade
och gledo utför glaset. Stora, tunga, tysta flingor.
»Jag ville gärna se honom och dig. Kanske
är det sista gången. Och jag trodde inte, jag
skulle göra er något ondt.»
»Mig har du inte —» Plötsligt kastade hon
liufvut tillbaka mod en häftig, obehärskad knyck.
Ocb såg honom rätt in i ögonen.
»Han är sjuk, det, vet jag. Men när du är
här, blir han elak. Jo, det är du, som gör honom
elak. Du gör alla människor elaka. Så var det
med Sven, så var det med Frida. Och när ban
varit hos dig förra gången var ban så —• var
ban så —. Han var elak mot mig.»
Hon ville icke gråta. Och bon kunde icke
gråta. Men hon förvred ansiktet; hon drog isär
läpparna och visade tänderna. Han letade i minnet ;
ban tyckte sig ha sett det förut, sett hennes
förvridna uppvikta läppar. —
»Du har sagt något ondt om mig, det vét jag.»
»Hva skulle jag ha sagt?»
Då ban legat slagen i skogen, och hon lutat
sig ned öfver honom, då hade han sett det. Nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
