Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
satt i en stol bredvid och stickade på en babyklänning. Den
skulle hennes lilla ettåriga dotter få när den blev färdig.
Sussi stirrade ut i tomma rymden och log ett svagt litet
leende, som om hon var rädd att den glädjande orsaken till
leendet skulle förbytas i sorg om hon tillät sig att bli alltför
glad. Katja var inte så rädd av sig:
»Där fick du! Din lille löjtnant hade lovat att inte gå på
klubben, och han är inte på klubben. Varför misstror du
honom ...»
»Du vet lika väl som jag att han ofta har svikit sina
löften ...»
»Ja, det vet jag — men om du kunde försöka att inte
ta så illa vid dig ...»
Katjas ton var moderligt beskyddande och förmanande,
något som förargade Sussi. Hon svarade upprörd:
»Tror du inte jag försöker? Jo du, jag försöker så det
värker i hjärtat — men så snart jag vågar vara glad så
står någonting på lur — det händer något, och så får jag
inte vara glad längre!»
Katja plockade ihop sin virkning och tog den skälvande
lilla Sussi kring halsen:
»Nej då, nu händer det ingenting. Var glad nu i kväll
— kom så går vi in till Julia igen.»
Hon kysste Sussis kind och drog henne med sig mot
salongen, varifrån Julias pianospel hördes. Men Sussi
tvekade:
»Om Julia bara ville låta bli att retas», viskade hon
förtvivlad.
»Asch, hon menar ju inte illa! Så mycket känner du
väl Julia, kom nu!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
