Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
färdiga sig i Julias ögon, denna enda kvinna i världen som
han verkligen högaktade.
»Julia, jag skulle vilja förklara», började han.
»Försök förklara hur du ska kunna betala den här sista
skulden», slungade Kurt ut från hallen där han stannat
och iakttagit de andra.
Julia försökte dra ner Louis på en stor kista invid dörren.
»Sätt dig här och förklara för mig», började hon.
Men Sussi stampade i golvet och skrek:
»Låt honom vara, Julia!»
Louis stelnade till. Sussi hade plågat honom med sin
svartsjuka så många gånger att hans manliga självkänsla
inte kunde finna sig i det längre. Han hade kanske följt
henne hem utan att ha talat med Julia om hon inte så
öppet visat sitt hat för sin svägerska. Nu satte han sig i
stället demonstrativt vid Julias sida på kistan, och såg inte
ens åt Sussi, då hon i vild förtvivlan rusade ut genom
ytterdörren.
Ludvig stod vid dörren och rev sig i håret.
»Korsijissi-namn, ett sånt elände!» suckade han och skyndade ner för
trapporna för att få fatt på Sussi och om möjligt lugna och
trösta henne.
Julia och Louis satt på kistan, tätt tillsammans. Båda
lika allvarliga. Louis hade fullbordat katastrofen och insåg
fullkomligt vidden därav, i synnerhet sedan Kurt i bilen
på det bestämdaste nekat att hjälpa honom. Julia anade
vidden av katastrofen och hennes hjärna arbetade intensivt
för att finna ett sätt att klara den på. Under tiden ville
hon veta detaljer:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
