Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
ska banala Katja? Eller kunde han verkligen vara kär i
henne på allvar? Omöjligt, så dum var han inte! Men
varför hade han då inte sagt god natt på ett något vänligare
sätt innan han gick in till sig strax som Katja gått? Han
hade inte ens märkt att Julia gärna velat ha en godnattkyss
den kvällen.
Kurt gick inne i sitt rum fram och tillbaka mellan
fönstret och dörren och funderade, han med. Han hade gått
in till sig så hastigt för att inte Julia skulle se i vilket
tillstånd hans inre befann sig. Kurt var verkligt svartsjuk
för en gångs skull. Och han behövde en viss tid i
ensamheten för att komma över detta förnedrande tillstånd.
Men hur han vandrade upp och ned blev han ingalunda
lugnare. Snarare tvärt om. Till sist kunde han inte motstå
lusten att försöka utröna huruvida det hos Julia var en
medveten önskan att försöka få honom svartsjuk som
dikterade hennes ömhet för Louis, eller om hon verkligen
var kär i honom. Han beslöt att tala med henne innan hon
gått till sängs.
Just som Julia konstaterar att Kurt struntade i henne,
knackade han på dörren och steg in. Ett snabbt leende
glittrade i hennes ögon då hon i spegeln såg honom komma
närmare. Men leendet försvann så snart han började tala
om Louis. Det var alltså inte för att säga att han höll av
sin hustru som han kommit.
»Jag skulle bara vilja veta om Louis talade om hela
sanningen om den här nya spelskulden», började han.
»Jaa då — han biktade sig så ordentligt, den arma
stackarn !»
Kurt såg rött:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
