Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
drog honom tillbaka in i rummet. Hon hoppade opp på
sängkanten, slog sina armar kring honom, såg honom djupt
i ögonen och sa :
»Tycker du att jag är söt och rar?»
Kurt mötte stadigt hennes glittrande ögon. Han såg det
underbart tjusiga leendet i hennes mungipa och han kände
hennes mjuka armar kring sin hals. Han ville skrika ut allt
vad som höll på att kväva honom, men hans manliga
stolthet förbjöd honom att visa sig svag. Alltså förnekade han
sitt hjärtas hemlighet och svarade ett stadigt ■—■ nej.
Julia blev tyst för en sekund. Så tog hon ett bättre grepp
kring hans hals och sa:
»Tycker du att jag är snäll och trivsam?»
Och för andra gången förnekade Kurt sitt hjärta och
svarade: »Nej.»
Julia såg ut som om hon inte riktigt förstod vad som
försiggick i hans tankar. Hon makade sig undan på
sängkanten, drog ner honom bredvid sig och upprepade:
»Sätt dig här och säg nu efter som jag säger: du är söt
och rar och snäll och trivsam!»
Och för tredje gången förnekade Kurt Balzar sitt hjärta
och svarade — nej.
Då lät hon sina armar tungt falla ner mot täcket. Hon
sjönk ihop en smula. Hon verkade trött. Kurt reste sig
och gick ifrån henne. Då log Julia vemodigt och sa som
till sig själv: »Stackars gosse — redan vuxen och har inte
lärt sig ljuga!
I denna stund hade hon varit tacksam för en liten lögn.
Det hade känts mindre bittert än den nakna sanningen som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
