Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
att Kurt ofta lunchade, men utan att få tag på honom.
Under tiden föll aktierna på ett häpnadsväckande sätt. Den
gamle mäklaren ringde då upp greve Ludvig von Battwhyl,
för att höra om han möjligen kunde förklara vad som
hände. Ludvig visste ingenting, men han slängde på sig
ytterkläderna och for till Julia för att höra om hon visste
var Kurt var.
»Var är Kurt», frågade han häftigt då Julia öppnade sin
dörr. »Dom ringer från börsen att dom baissar
Sveaverken !»
Julia tog det med stoiskt lugn:
»Baissar! — Inte, det är jag som säljer!»
»Är du galen?»
»Nehej — men jag måste ha pengar!»
»Vad ska du ha så mycket pengar till?»
»Det angår dig inte! För resten måste jag ha dom för att
rädda Louis från straffarbete!»
»Korsijissinamn, är du gripen av vanvett?»
Julia relaterade hela historien. Kurt ville inte hjälpa
Louis, Sussi kunde inte, alltså måste Julia. Och hon ägde
ingen annan förmögenhet än de aktier hon fått av Kurt i
bröllopsgåva. Dom måste hon nu sälja. Ludvig satte sig på
en stol av pur häpnad.
»Men kära barn, vad tror du Kurt ska säga om det här?»
»Han får aldrig veta det — om du tiger.»
»Men begriper du inte hur farligt det är just nu, då Kurt
arbetar för obligationslånet till Sveaverken?»
Om Ludvig trodde att han skulle kunna få Julia att
avstå från sin föresats genom att vädja till hennes känslor för
Sveaverken, så misstog han sig kapitalt. Hon hatade Svea-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
