Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
»Kan du hjälpa oss, doktor, kan du hjälpa oss!»
upprepade kvinnan med dov skräck i sina ögon.
Naturligtvis kunde doktorn hjälpa. Han gjorde ett snitt
i flickans hals och satte dit en kanyl att börja med. Och
när han inte kunde göra mera återvände han den långa
vägen hem, glad i medvetandet att ha räddat en liten
människa till livet.
Senare på dagen satt han i hotellets lilla salong och
berättade om färden för Katja och Ludvig, Sussi och Louis.
Sussi satt på ett isbjörnshuvud och följde med vart ord
doktorn sa. När han talade om snittet i halsen frågade
hon skrämd:
»Dog den lilla flickan, doktor Jonson?»
Doktorn gav henne en snabb blick. Han hade hört talas
om hennes eget lilla döda barn. Han förstod att han var
inne på farlig mark. Han log så gott då han skämtsamt
utropade:
»Hon! Nej hon blev så rädd när hon fick se doktorn så
hon blev frisk på kuppen!»
Sussis ögon stodo fulla av tårar. Doktorn böjde sig ner
över henne och torkade varligt bort tårarna. Han talade
med henne som med ett sjukt barn. Hans röst var mjuk
och låg:
»Synd att han inte har samma verkan på er, fru
Bleknos ! Har vi sovit ordentligt i natt ?»
Sussi ruskade sitt huvud.
»Varför inte det då?»
Sussi svarade inte. Då gjorde Katja det i hennes ställe:
»Det är ett telegram som satt så mycket dumma griller i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
