Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
Doktorn gjorde en djup bugning.
»Vilken ära för Europas män! Vi be att få tacka!»
Mary log. För övrigt ett högst bedårande leende:
»Ni är inte lika ohövlig nu som för en stund sedan mot
den stackars chauffören.»
»Jag är tydligen på bättringsvägen! Ni har kurerat mig!»
Mary räckte honom sin hand och doktorn hade så mycken
världsvana att han kysste den. Och behöll den kvar i sin
för länge för att vara strikt hövlig. Men Mary hade
tydligen ingen brådska med att dra tillbaka sin hand. Hon
skämtade vidare:
»Ja, se där! Jag vet vad jag kan, och jag kan vad jag
vill. Vet ni vad jag nu vill?»
Doktorn släppte handen. Fast motvilligt. »Jag hoppas ni
vill göra mitt nervsanatorium den äran! Fastän det är det
minsta i världen.» ,
»O. K. Det är just det jag vill! Alltså, vi ses igen! So
long!»
Hon sprang uppför de trappsteg som återstod och försvann
i den långa korridoren. Doktorn stod kvar en sekund och
såg efter henne. Så vände han sig ner mot hallen.
Vid nedre trappsteget stod släkten i en kompakt klunga
och glodde på honom. Rent ut sagt glodde. Bara glodde!
Doktorn nickade förstående och sa:
»Jädrar i det snuset!»
Och Ludvig fann äntligen det förlösande ordet. Han
utbrast ur hjärtat:
»Korsijissinamn!»
Och Julia teg. Vilket bevisar att hon upplevt någonting
alldeles extra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
