Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Mary hade återvänt till sin plats på bordshörnan och kom
att placera sin hand just på journalen, som doktorn skulle
ta för att läsa. De bytte en blick. Marys var full av
beundran, doktorns full av förargelse. Han tog utan vidare
bort hennes hand, läste journalen och gick mot dörren till
Sussis rum.
Vad hade hänt doktor Jonson, mån tro, eftersom han var
så ohövlig mot den vackra amerikanskan? Hade hon lyckats
trötta ut honom genom sina täta besök på Sanatoriet, eller
var han utledsen på hennes kvasivetenskap och hennes
amatörmässiga argumentering. Eller kunde hans köld vara ett
pansar, för ett ömtåligt hjärta? Att han helt enkelt skulle
vara ointresserad av henne var otänkbart. Det ansåg
åtminstone hon själv. När nu doktorn vände henne ryggen
och utan ett ord gjorde min av att gå in till Sussi, ropade hon
honom tillbaka:
»Doktor, jag vill bara säga er att det är första gången i
mitt liv som jag varit föremål för så lite intresse, som det
ni visar mig. Ni är inte vidare älskvärd!»
Doktorn dröjde i steget och vände sig om: »Förlåt, men
jag har aldrig lovat att vara älskvärd.»
»Om inte tanken vore så absurd skulle jag tro att ni inte
tål mig», förklarade Mary skrattande.
»Enligt vår överenskommelse var det ni, som skulle
intressera er för Sanatoriet, inte jag för er!»
Doktorn tyckte inte om utmanande kvinnor, och Mary var
utmanande i denna stund. Med sann kvinnlig intuition kände
hon det på sig. Hon slog om från skämt till allvar:
»Ert sanatorium intresserar mig inte alls! Det är för litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
