Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Hennes exalterade tal och överdrivna ömhet mot Louis
äcklade Kurt, ty han förstod inte vad som var orsaken till
detta utbrott. Han visste inte att Julia blivit skrämd, skrämd
in i hjärteroten över det som hänt Sussi, och han visste
inte att han begärde att hon skulle le för sin mest hatade
fiende, Sveaverken. Han förstod henne helt enkelt inte i
den stunden. Men ändå slungade han ut ett påstående som
innehöll den mest absoluta sanning. Han sa:
»Du bara tror att du har roligt: Nu går jag.» Och han
gick verkligen.
Julia stod kvar i dörren till vinterträdgården. Hon
upprepade sakta och bittert:
»Du bara tror att du har roligt! — Blind tupp hittar
också korn.»
Hon gick ut bland de gröna slingerväxterna och de
blommande krukorna. Hon lät blicken gå ut över det snöhöljda
landskapet där solen glittrade så grant. Hon stödde sig
mot en av de väldiga glasrutorna och brast i gråt. Louis
visste inte vad han skulle ta sig till. Det var första gången
han sett Julia gråta. Han hade hittills trott att Julia inte
kunde vara så svag. Han hade så gärna velat trösta henne,
men någonting höll honom tillbaka. Julia sa: »Man ’tror’
att man har roligt! Tror att man älskar, tror att man älskas!
Det är som ljusen på en fest, man stirrar sig blind på lågorna
och glömmer att de slockna — Tro efter tro slocknar. Till
sist finns bara tron på döden kvar.»
»Vad är det för tro som slocknar just nu?» frågade
Louis stilla.
»Jag vet inte», viskade Julia. »Kanske är det tron på mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
