Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
själv. Jag orkar inte kämpa om honom med Sveaverken
längre!»
Och Julia gav sitt plågade hjärta fritt och grät ut sin
sorg vid vännens axel. Louis smekte hennes hår. Han
förstod att hon inte skulle missförstå den rörelsen.
Av någon oförklarlig anledning blev Sussis sömn orolig.
Så vaknade hon plötsligt. Huvudet låg vänt mot fönstret
och under den neddragna gardinen kunde hon se Louis och
Julia i varandras armar längre bort i galleriet. Först trodde
hon det var en synvilla. Hon nådde gardinen och drog upp
den. Nej, det var ingen villa. De stodo kvar där borta.
Julia släppte Louis och lutade sig mot ena fönsterpelaren.
Hennes ansikte doldes av slingerväxterna. Sussi greps av
en våldsam oro. Hon ville försöka resa sig upp från stolen
där hon låg. Hon lyckades hasa ner benen över kanten
och genom att häva sig upp på armarna fick hon fötterna i
golvet. Hon ville gå till dörren, men när hon tog ett steg
vägrade de lama benen att göra sin tjänst. Hon föll med ett
hjärtskärande skri i golvet.
Louis och Julia hörde skriket. Båda sprungo fram till
Sussis dörr, och Louis slängde upp den på vid gavel. Sussi
låg framstupa på golvet och storgrät. Han tog henne på
sina armar och Julia hjälpte honom. Då slog Sussi vilt
omkring sig och skrek: »Kan jag inte slippa se dig — inte
ens här — gå din väg.»
De placerade henne på sängen och Louis försökte lugna
henne, men Sussi bara skrek:
»Du lovade ju att hon inte skulle få komma», och då
Julia tog henne i armen för att hon skulle ligga stilla, slog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
