Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
nåde och såg ner på, sina ben. Hon kände på dem. Hon
tog ett försiktigt steg ut i rummet. Jo, hon kunde både stå
och gå. Louis kom emot henne. Då kastade hon sig i hans
famn och grät:
»Säg att det inte är sant det hon sa», tiggde hon och
bad, »säg att du inte har sålt mig — säg det — säg!»
Louis sa att det inte var sant. Han smekte henne,
skrattade och grät om vartannat. Alla trängdes kring Sussi så
att Mary stod ensam och glömd vid sin domarestol. Hon
smålog. Så sa hon:
»Dear friends! Jag har vunnit mitt vad! Psykosen är
botad. Förlamningen hävd. So long, doktor Jonson, so long!»
Och med högburet huvud och stolt som en triumfator
lämnade hon sina släktingar och gick ut ur rummet.
Katja drog sin man avsides och begärde en förklaring:
»Ludvig, jag begriper inte ett dugg. Vad är det du har
köpt ?»
»Jag har köpt tre hundra Sveaverksaktier, min älskling»,
svarade han och tog sin förståndiga hustru kring livet och
kysste henne mitt på mun. Katja var fullt belåten med den
förklaringen.
Så var det Kurts tur att fråga: »Av vem har du köpt
aktierna ?»
Det var Julia som svarade: »Av mig! Pojkarna äro
■oskyldiga som små lamm. Det är jag som betalt spelskulden.»
Louis släppte sitt tag kring Sussi och vände sig mot Julia:
»Men Julia — varför gjorde du det?»
Nu började Julia bli arg: »För att rädda dig från
straffarbete, kan en nästan tänka!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
