Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
Han gjorde min av att gå. Mary grep tag i honom:
»Vad har du upptäckt? Jag vill veta det!»
Han tog hennes hand från sin arm. Kysste den flyktigt
och skyndade ut ur rummet. Mary sprang efter:
»Jag vill veta det», ropade hon!
»För en gångs skull, dollarprinsessa, får ni inte er vilja
fram!»
Och borta var han.
Då lutade sig prinsessan mot dörrposten och grät som
vilken liten tiggarflicka som helst, då hennes älskade
övergivit henne.
Lång stund grät hon dock inte. Hon fattade sitt beslut.
Hon skulle ögonblickligen resa. Hon ville aldrig se doktorn
mera. Och hon skyndade över till sina rum på hotellet.
Här var dansen ännu i full gång. Sussi och Katja hade
roat sig kungligt med sina egna och varandras män. Julia
däremot hade tidigt gått upp till sig. Hon var trött, sa
hon. Nu hade Katja och Sussi gått för att säga god natt,
och för att prata bort en stund om dagens händelser. Och
för att berätta en stor hemlighet.
Julia satt vid sin toalett och kammade sitt hår. Hon var
sig inte riktigt lik i kväll, Julia. Hon ville inte alls tala
om sig själv, bara om de andra. Och Katja gjorde miner
åt Sussi att hon skulle rycka fram med den där hemligheten,
men Sussi var blyg och teg. Då tappade Katja tålamodet.
Hon sa:
»Vi som jämt grälar så bra, vi ska väl också dela de
fröjder som bjuds. Sussi är så rädd om sin hemlighet
att hon inte ens har berättat det för Louis.»
Nu blev Julia verkligen nyfiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
