Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blickar och öppna munnar sögo de till sig
skönhetssynen — landet i det blå. Då började
hägringen blekna.
Och den bleknade allt mer. Förgrunden
af safir smälte ihop som åts den af eld. Träden
sjönko in i hvarann, endast några vajande
grenar tecknade en naken silhuett öfver den
svinnande ängen. Längst syntes staden, dess
tinnar och kupoler brunno alltjämt mot
rosenmolnen. Men skyarna blefvo mindre, en
topasfärgad dimma steg bakom dem, insvepte
dem. Floden bredde sig öfver gräset, som
hvitnade; trappornas steg ramlade öfver
hvarandra och till sist utplånades också muren
och stadsporten. Ännu skönjdes tornen — så
brusto de som rakethylsor. Till sist stod på
den gröna himlen endast ett lätt darrande ljus,
en tunn väf, mellan hvars trådar stora stjärnor
började tändas.
Och med ett slocknade förtrollningen.
Den släcktes med sagospelet i skyn. Det
förekom Helge som föll han och de andra ur en
väldig gondol, som nyss lyft dem till oanade
nejder, åter ned på jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
