Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— För Gud är intet omöjligt...
Den sjukes ansikte låg på det hvita
örngottsvaret som stöpt i järn.
Helge brukade någon gång följa
styf-modern. Men han hade blifvit fatalist och
något inom honom motsatte sig dessa besök
som ovärdiga. Förståndet sade honom att i
själfva verket voro de, om något, mer till skada
än gagn. Han hade börjat resonera såsom om
allt var förutbestämdt och oundvikligt. I detta
fall sade han sig:
— Har gubben Larsson testamenterat
något till oss så har han det ändå! Har
han icke — så hjälper inga sjukbesök. Han
är för hård och klok till att icke känna
hyckleriet...
Dessa ungdomsbittra ord skulle han ha
velat säga också fadern. Men han visste att
de skulle väcka häftig vrede, ty Bendel ville
ej för sig själf erkänna motiveringen.
En gång kom Helge ensam upp till
Larsson.
Det var i skymningen. Moster Lova ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
