Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke jagande och orolig, utan inild och ljus
som höstskimret under grenarna. Och när
det blef fullt af obeskrifliga känslor, af saknad
och af ensamhet, så kunde han bara sätta sig
mellan stammarna och luta hufvudet i
händerna och gråta hjärtats behof ut, för det
var ingen som såg det!
Sedan timrades sakta i höjden en
byggnad hvars grund var lika sällsam som murarna.
Parken fick kust med blånande horisont, och
bland träden gingo människor som Helge
aldrig sett. Men de kände honom alla och
han tyckte, han kunde deras outtalade namn.
Det var ingen skillnad och inga skrankor
mellan alla dessa, och de talade samma språk
och tänkte lika, och hvad de önskade, det
hade de. Som en sömngångare gick han i
dessa fantasier och först när bron skymtade,
där värdshusets glasveranda speglades i
kanalen, blef han sig själf — eller sitt andra själf
— och återvände, allt efter som taken och
spirorna trädde tydligare upp, till det lif, de
ramade.
Där kommo drömmarna på fastare mark,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
