Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
telefontratten ur klykan. Nu kunde de vara
ostörda.
Men i stället hördes knackningar på
dörren, och då de ej genast öppnade, bultade
någon med en käppkrycka på rutan. Bendel
tittade ut — det var fröken Lindblom med
fästman.
Hon hade kommit till Blasieholmen för
ett aftonbesök, funnit allt stängdt, hört af
inagasinsfrun om dödsfallet och genast gått hit.
— Äfven hon grät nu en kort stund (hvarunder
hon dock kunde mellan tvenne snyftningar
förklara att notarien Barck — Konstantin — varit
i sällskap hela tiden, emedan han icke ville
att hon — Pauline — skulle gå ensam ut när
de mörka kvällarna började).
Och så var kretsen församlad. Fru
Eriksson förde länge ordet: hon var ju den som
stått — eller rättare suttit — den döde närmast
den sista, svåra tiden. Nu redogjorde hon i
detalj för hans död: han hade hällit hennes
hand till det sista, varit fullt redig och sagt:
— Farväl, mitt älskade barn — min
Lova...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
