Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellan ormbunkarnes sammanrullade bladknyten, bland
lingon-och blåbärsrisets fina klockblommor och smultronets hvita stjärnor.
Och öfver all denna oboskrifliga fägring, öfver detta
framvällande och svallande lif i växternas värld, fladdra flockar af
färgrikt skimrande fjärilar, kväder göken sin kärleksvisa i kapp
med trast och bofink och vilddufvan kuttrar förtroligt där uppe
i granens topp. Men från det majsol rinner upp tills hon
sänker sig bak västanskog förnimmes aldrig en mänskoröst
uppstämd till sång; inga barn jubla i lek på de blomprydda
backsluttningarna, endast hårda klingande ljud från stenhuggarnes
hackor blandas med fågelsången och bära budskap från
människans värld.
Från det ensliga torpet kommer ändtligen kvinnan, som vi
värfvat for att koka vårt kaffe. Öfver sitt trasiga lifstycke *
har hon dragit en noppig trikotväst, köpt i någon bod, samt
knutit ett rent förkläde Öfver sin tunna kjol. Hon dukar nu
upp åt oss af våra medförda matförråd på en ofantlig
stenhäll, på hvars ena hörn taklökens vackra rosetter sticka upp ur
löf och mossa och linnéan spinner sina fina bladrankor kring
den låga flata hällens skrofliga fot. Kvinnans hår är urblekt af
solen, hennes armar, händer, hals och ansikte äro rödflammiga
af vind och sol, fingertopparne slitna, så att blott en bit af
nagelfästet är kvar, men ögon och läppar le af fröjd vid
föreställningen om den blifvande korta feststunden.
öVi skola äfven be hit farmor!11
*Tack som bjuder! Jag skall säga till henne, hon har nyss
timrat mig en tvättbänk och håller nu på att blåna våra gardiner.
Hon kom gående hit upp till oss i går och det skall bli lustigt
se, om hon känner igen den af er, som hon i vintras träffade
på vägen.u
Den gamla infann sig skyndsamt och aftorkade under gåendet
sina våta händer på sitt grofva förkläde; fotterna rörde sig
snabbt med träskorna, den korta kjolen framvisade ett par
sol-brynta smalben, sticktröjan slöt tätt kring bröst och armar, en
rödblå, rutig duk var med sina snibbar knuten tillbaka i nacken
och lämnade de skrynkliga kinderna fria; det var ännu samma
intelligenta .och energiska ansikte, som jag minnes från en
novemberdag för några år tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
