Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om dagen fördärfvar man bamen med kvaf luft,
om natten med kloakluft. (P. Niemeyer).
Men att betäcka barnets ansikte med en duk är
ett direkt kväfningsförsök! Ursprungligen var väl
meningen att med en tunn slöja skydda för flugor.
Småningom har häraf det afskyvärda bruket utvecklats att
med tjocka ylleschalar (!) betäcka barnets ansikte. Man
hindrar härigenom frisk luft att komma in, och tvingar
barnet att inandas sina egna giftiga andningsexkrementer.
Behandling af luftskygghet.
Fysiologen Ranke anställer i ett arbete
betraktelser öfver verkningarna af dålig, instängd luft, och
utropar till slut: “Här hjälper intet annat än att slå ut
rutan!“
En berömd läkare säger på tal om det så mycket
fruktade adragetu: “har jag att välja mellan usel luft
och dragig luft, så föredrar jag den senare, och mina
sjuka må väl däraf“.
För öfrigt är det ytterst lätt att med användning
af urskiljning åstadkomma frisk luft utan luftdrag.
Embetsmän, lärare, handtverkare etc., som påstå
att de ej tåla vid den “kalla luften“, må besinna, att de
sällan komma i beröring med henne, och taga lärdom af
sjömän,
torggummor,
kuskar m. fl.,
hvilka den ständiga beröringen med den friska luften
bekommer väl.
D:r P. Niemeyer anför i ett af sina arbeten två
lärorika fabler öfver detta ämne, som jag här vill
meddela. Den ena, af Æsopus, lyder så:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
