- Project Runeberg -  Om lungsot, dess orsaker, kännetecken, förebyggande och botande /
368

(1897) [MARC] Author: Henrik Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

arbetares dotter kallat söndagen i en prisbelönt skrift.
Det är just läkarens förbannelse, att han ej får hvila på
söndagarne. Det är detta, som i förtid sliter ut honom,
som med tio år förkortar hans lif, som gör att han så
ofta hemfaller åt känslan af bitter afundsjuka mot de
lyckliga människor, hvilka hafva rättighet att rå sig
själfva. På en anstalt, där privatpraktiken är så
godt som ingeny kan och bör söndagshvila
reser-veras åt läkaren i möjligaste grad. Huruvida de
tjänstgörande systrarna och öfriga sjukvårdarinnor däraf
kunna blifva delaktiga, är ej så lätt att afgöra, men
måste anses obetingadt önskvärdt. Med god vilja torde
dock någon söndagshvila kunna beredas äfven dem.

När söndagen ingick, och D:r Nahm och hans
assistent i sina hvita rockar, melankoliskt blickande, gingo
till sitt arbete, begagnade jag å min sida förnöjd tillfället
att i sällskap med den tjänstgörande öfversystern i
anstaltens vackra kupévagn efter två ståtliga hästar fara
till kyrkan i Königstein.

* *

*



Skilsmessans stund var kommen på Ruppertshain.
En vagn med tvänne säten stod rustad att föra oss bort.
Där var en köpman som hade ökat i vikt. Där var vår
vän, bryggaren, för hvilken “luften var för rå“. Där var
en ung flicka, som såg blomstrande ut som en ros. Så
var det jämte mig en jägmästarefru, hvilken blott skulle
följa med till närmaste järnvägsstation. Öfversystern kom
med en stor matsäck, som jag skulle hafva med mig på
färden. Vi hade redan hunnit blifva så bekanta,
Rup-pertshainarne och jag, att vi kände det litet vemodsfullt
att taga farväl. Somliga af patienterna voro t. o. m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:02:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bhlungsot/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free