- Project Runeberg -  Paus. Noveller /
13

(1911) [MARC] [MARC] Author: Henning Berger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ensam — och se ut på mängden. Vi
kunna nog prata ändå.

Gossen kom med nytt öl.

Det är just det, sade rösten efter en

stund, och främlingen hade intrycket af ett

hufvud som nickade bekräftande — det är
just det, att man känner sig ensam en sådan
afton i den åldern. Det är icke nog med alla
människorna, som sitta omkring en, man vill
ha något mer, en människa för sig själf, en
som man allena rår om, som är till enkom
för en själf. Någon att hålla i handen och
i famn; att tala till, att kyssa och trycka till
sitt hjärta och sofva hos, och äfven att förebrå
och slå — slå med ord. Så kände jag det
också den kvällen för tjugu år sedan, och jag
fick min längtan uppfylld och så blef jag här.

— Det är verkligen både vackert och
vemodigt, sade mannen. — Jag borde väl
säga lyckligt, tilläde han, ty jag hoppas att
ni aldrig ångrat er?

Jalusien flämtade och buktade sig som
i drag och inne i kammaren kluckade det.

— Nej, nej, nej då, naturligtvis inte, sade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:02:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bhpaus/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free