Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få hvila ut och krypa till ro och kunna säga
till sig själf: farväl ni gamla strykartankar —
nu har jag funnit hamn, nu är jag i lä.
Och i det han böjde sig fram öfver bordet
för att fånga den andras blick, talade han
sakta vidare:
— Har ni aldrig någon natt på en väg,
från ett däck, en kupé, sett i fjärran ett fönster
lysa gult i dunkla löfmassor? Hur känner man
icke då en tomhet och en längtan och man
inbillar sig att innanför dessa okända väggar
ligger hemmets paradis.
— Jo, det är sant! mumlade den unga.
— Då pulserar icke zigenarblodet så
lifligt; då minns man färdens faror; då känner
man slättens ödslighet, nattens mörker och
hur hård och liflös vandringsstafven ligger i
handen. Och då tänker man också på hur
ovisst långt borta målet är. — Då önskar
man —
— Ja, ja, mumlade den andra.
— Då önskar man famnen och hvilan i
vrån — rankor, rosor och månsken.
Den resande ville se på klockan. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
