Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han högt för sig själf, och ändå känner jag
mig sannerligen som rusig...
Och han slet upp öfverrocken.
— Jag satt långt bort — ja, men en herre
i kraschan satt dock midt emot mig — och
drack med mig —
Nu var han vid ett hörn. Den hvita
frackskjortan lyste inom frackens urringning
och hans höga hatt reflekterade lyktljuset.
Den halfrökta havannan glödde i hans mun
och gatans olycksflicka, som stått på post,
blef gladt öfverraskad. Hon kom inställsamt
fram.
— Nä, men se en så’n fin gosse, sade hon.
Det var en ganska ung och vacker flicka,
och i nattbelysningen var det ej utan att hon
en smula liknade fröken Tatiana. Notarien
ryste som inför ett spöke. Hans nya sinne
uppfylldes af vämjelse.
— Gå, hväste han hest, gå, gå!
Här vidgade sig gatan och med bredden
följde asfalt och elektrisk spårvägsanläggning.
Notarien tyckte när han sneddade öfver att
han värnat för smuts ett redan heligt namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
