Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rien blef trött. Han tänkte gå in på något
litet utvärdshus och dricka öl.
En tiggare kom emot honom. Han var
blind, haltade och hans kläder blänkte röda
och gröna, kopparstoft och ärg, i den
obarmhärtiga vårsolen. Men han bar under en
snedvriden arm en cittra. Det verkade trasigt,
galet, grymt.
— Lifvet kan vara grymt — för somliga,
sade notarien.
Och full af plötslig tacksamhet skänkte
han den moderna trubaduren en krona.
Tiggaren-spelmannen stirrade på
silfver-slanten och sade med dreglande mun något
om gud och evig tacksamhet, och hans röda,
rinnande ögon försökte blicka hundtrogen
till-gifvenhet för Löfquist.
Notarien vandrade.
— Tatiana, sade han ibland.
— Det är ej sant, det är ett misstag,
kunde han sedan emellanåt tillägga.
Men därpå högt och jublande utbrista:
— Jo, jo, jo, det är sant!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
